Fyra veckors praktik är nu avslutad och jag känner mig förvånansvärt nog säker på att jag vill fullfölja utbildningen. Det är detta jag vill och det är ett oerhört brett och viktigt yrke.

 

Från början var jag gråtfärdig varje dag, både för att åka dit och när jag kom hem för jag ville inte, jag kämpade mig igenom dagarna men kände mig bara klumpig och felplacerad. När jag däremot fick hålla en egen liten lektion för en grupp med barn i olika åldrar så vände allting. Det var inför min VFU lärare och jag valde att hålla i teaterlekar, jag var på borta plan rent fysiskt med barn jag aldrig träffat men jag var samtidigt på hemmaplan inom ämnet och jag fick så mycket självförtroende och energi av barnen, vi hade kul tillsammans och vi lekte och efteråt kom det fram barn till mig som sa att det tyckte det varit jätte roligt och det värmde i mig.

 

Jag fick som sagt mer självförtroende och jag tror att det syntes utåt för allting blev bättre med både föräldrar och barn. Det kändes som att barnen fick ett förtroende för mig och fastän jag var osäker på hur jag skulle hantera olika situationer så var jag säker på min roll och genom att jag var mer positiv blev det även roligare att vara där och det känns tråkigt att det är ett halvår till nästa VFU men nu har jag chans att läsa och samla på mig massor av nya kunskaper till nästa gång.