Jag kan varna redan nu om att detta kommer bli ett långt inlägg men de är det värt !

Jag kan ju börja med att hela dagen från början eftersom nästan allting har en speciell betydelse just idag.

Jag gav mig själv en liten omedveten sovmorgon och gick lugnt upp en halvtimme senare än vanligt, käkade extra mycket frukost eftersom jag glömde äta middag igår och var vrålhungrig. Jag plattade håret och fixade mig tidigt och satte mig sen vid datorn och kom i tid till bussen. (Jag valde att ta bussen en halvtimmer senare än vanligt). Jag kom i en hyfsat fräsh buss med lite folk i och var glad för de. 

Första lektionen var engelska och där skrev jag klart ett arbete som jag skulle lämnat in Februari kanske. Sen skrev jag även klart min röstuppvärmning och lämnade in den. 

Sen hade vi matte och där fick folk veta sina nationella betyg och vi löste saker som inte alls hade med matte att göra, ledtrådar som man skulel göra om till land och huvudstäder, skit svårt men kul för vi sammarbetade med såna man aldrig gör det med annarsa liksom och helt utan att någon sa till oss.

Sen åt vi, det var den enda goda maten på skolan och det är sjutk gott, fisk med någonting och någonting annat.

Efter det hade jag egentligen skullat gå ensam i tre timamr men jag följde med Cassandra på gemu och träffade lite musikelever. Sen fikade vi och hade mysigt tills halv två då går vi till skolan så träffar jag Emma och Sofia och vi fixar ihop en sammanfattning till vår ARL och skickar in den. 

På tyskan fick vi veta nationella betygen och jag blev så jävla stolt över mig själv, verkligen !

Sen händer det då, de riktiga äventyret... 

 Jag får sluta tidigare från tyskan och hinner med 14.36 bussen som är sen. Efter staffanstorp är det väg arbete så det går ganska segt ett tag men sen blir det bra, tills efter klågerup. Gär har en lastbil satt sig rakt över vägen och ingen kommer fram, inte från någon av hållen, ha nstår alltså rakt över båda körfälten och sitter fast.

Busschaufören medalar oss att bussen är för stor för att kunna vända och att vi kommer sitta fast i några timmar, inte en timme utan några timmar. Jag sätter mig och läser min engelskbok då en tjej kommer fram till mig och säger att hon sätt att vi brukar hoppa på på samma hållplats och undrar om jag vill åka med henne för henens mamma ska hämta henne.

I vanliga fall hade jag varit osäker och sagt nä men jag sa ja utan att tveka en sekund, vi går förbi lastbilen där en utlänsk i typ rutiga kallsonger och grått linne försöker snacka med någon om hur lastbilen kunde hamna sådär.
När vi väntat ett tag träfar vi mamman och hoppar in och innan de hinenr vi prata lite och så, väl i bilen kör vi massa småvägar till staffanstorp och hämtar henens brödrar och shit silka roliga. De pratar och skrattar hela vögen och är riktigt trevliga.

Vi kör igenom malmö och på motorvägen är det naturligtvis också kö för det har hänt enu en olycka? och då utbrister den ena broren "nämen vem är hon, hur kom hon in" och den andra skrattar "Ja vem är du?"

Det var kul när man var där och där sitter jag och tänker att jag sitter i en bil med fyra toltalt främmande personer och har skittrevligt. Tänk så mycket som kan hända för att en lastbil står i vägen, att man kan lära känna nya personer och att man är så snäll som hon var att fråga en främmande tjej om hon vill ha sjuts hem.

När jag väl kommit till svedala 2.5 timmar senarare än väntat tyckte jag att de gjort mig en så god gärning så jag gick bort till en kille som väntade på bussen och sa att det hänt en olycka och att bussen var sen, då hade han stårr där och väntat i mer än 40 minuter. Jag kände att jag gjorde någonting bra så slapp han stå ute i regnet och frysa.

Det kanske inte var någonting speciellt för er men jag tycker att dessa människorna är guldvärda och att de borde finnas fler av dem i denna värld vi lever i.