Fan, denna dagen har varit ett rent jävla helvete!

När jag var liten var jag rädd för allting, och när det gällde en viss sak fick jag en obehaglig känsla i kroppen och kunde gråta flera timmar. Det var många år sen jag kände så sist, men idag när jag satt och läste trafikboken så slog det till som en blixt genom min kropp. Jag fick panik, började hyperventilera och sprang ut till mamma och när hon kramade mig började jag gråta, flera gånger under dagen har jag fått denna känslan och fått sån panik, jag får ingen luft och vet inte var jag ska ta vägen tårarna bara kommer och en oehörd panikslagensmärta skriker innom mig.

Vi åkte hem till Petra och Thyra en stund innan för jag var tvungen att komma på andra tankar, ha någonting att göra som uppehöll känslan från att komma tillbaka. Den ungen är verkligen den sötaste som finns. nu är jag så trött och jag vill sova men vågar inte, måste försöka komma på någonting annat att tänka på, julafton, skor, handla presenter.

godnatt