Ja som jag upprepat ett antal gånger så mår jag inte så bra för tillfället, jag vet inte rikigt vad det är med mig men jag kommer in i såna här lägen iblan och en gång var för två år sen då mådde jag skit och bråkade med mina föräldrar, hade tappat kontakten med min aldra bästa vän och i princip bodde hos min kusin. Då kom jerker in i mitt liv och redan från första gången så lixom känned jag att det här är någonting speciellt inte som kärlek direkt utan som någonting jag inte kunde sätta fingert på. Vi pratade väldigt mycket när vi var själva och skrev sms om allting, Och även andreas fanns där och frågade mycket hur jag mådde men det var den där Jerker för första gången kände jag mig älskad av någon annan än min familj. Det var något nytt för mig, jag har haft väldigt lätt att bli kär och blir väldigt lätt sårad och har skit svårt att verkligen släppa folk in på livet men det var någonting speciellt. I alla fall så skickade han ett sms tidigt en morgon jag vet inte om han jobbade eller inte gått och lagt sig än men jag vaknade och min pappa hörde också det för han skulel till jobbet så han kom in på mitt rum och vi pratade om allting som hänt och vi blev sams igen. Jag vet att jag var en liten skit unge som tyckte att mina föräldrar var skit stränga men nu förstår jag dom, visst bråkar vi ibland men det känns som att när jag träfade Jerker så mognade jag och ja ghar en helt annan relation med mina föräldrar. Jag älskar dom över allt annat dom är världens bästa.

Jaja tillbaka till saken, nu är det så igen jag är int een liten skit unge som bråkar med mina föräldrar men jag känner mig totalt jävla meningslös just nu. Och jag är nervös så jävla nervös för hösten, För det första börjar jag i en ny skola i en ny "stad" vilket ska bli skit skönt men jag vet att min mage inte komemr klara av det i början och sen ska jag ta nya prover och jag hatar att ta blodprov och är redan nervös. Sen ska jag för första gången gå till någon och prata om mina problem, mina tvångs tankar mina drömmar och hur jag mår för jag klarar nte av detta längre jag klarar inte av det ensam, jag vet att jag har folk som bryr sig om mig men när jag är såhär ja jag kan inte förklara, så går det inte det hjälper inte jag klarar det itne själv jag måste prata med någon, vi väntar i princip bara på tiden.

Jag har varit så jävla stressad på sista tiden , i skolan och teater och vänner och allt så nu när jag slappnar av kommer allting till mig med ett ända slag. Jag vet inte vem jag är eller hur jag ska hantera allting jag vill bara gråta men det går inte jag är ständigt ledsen men det kommer inga tårar. Jag skriver inte detta för att någon ska tycka synd om mig eller någonting inte för att låta som en psykopat heller för det är jag inte jag är bara en helt vanlig tjej med helt för mycket tankar och jag måste, jag måste jag verkligen måste få skriva av mig.

Så då till rubriken "nya mål" Jag märker själv att jag sover aldeles för lite så mitt första mål är att

gå och lägga mig tidigare oc hvakna vid tio tiden då blir jag piggast

Sen märker jag också att jag mår sämre när ja sitter inne och gör ingenting så nästa sak är att

syselsätta mig själv, gå runder för att lätta tankarna och träffa folk göra saker. JAg jobbar ju på onsdag och sen kommer jag antagligen jobab mer senare och det sblir skönt för då har jag någonting att göra och annat att tänka på.

allt känns redan bättre godnatt