skäms över att vilja gå ner i vikt

Den senaste tiden har jag börjar följa ett antal Instagramkonto med överviktiga feminister. Jag tycker de är härliga och älskar att de normaliserar stora kroppar med gropar och daller. Men den senaste tiden har jag skämta över att jag vill gå ner i vikt och räknar mina points. Även om JAG vet att JAG vill gå ner i vikt och att JAG mår så mycket bättre så känns det som jag sviker alla kvinnor om jag säger nej till en bulle eller tycker jag är jävligt grym när jag gått ner ett kilo. Det är en svår balansgång för mig som gärna vill vara alla till lags och göra "rätt" men jag måste börja tänka på mig själv och vad JAG vill och mår bra av

Att få ihop livet

I går när jag körde till jobb kände jag sån otrolig tacksamhet till livet. Jag älskar livet och älskar att leva. Jag har haft otroligt svårt att våga känna lycka och det är någonting jag jobbar med VARJE dag då jag är rädd att bakslagen blir så mycket större än om jag alltid är nedstämd. Jättekonstigt resonemang tycker jag nu men förr var det rimligt. Jag börjar väl bli vuxen och försöker vara positiv i alla situationer där det går. Även om jag misslyckas ibland.

Det var inte alls detta jag skulle skriva om haha jag skulle skriva om att det känns som vi börjar komma in i att jobba/vara föräldraledig/träna/laga mat/få ihop ekonomin. De pusselbitar vi känner måste förbättras är STÄDNING/TVÄTTEN och att träffa andra barn. Vi träffar folk minst 5av7 dagar i veckan men det är tyvärr sällan barn så vi diskuterar hur vi ska få till att träffa andra barn. 

Jag har dessutom lyckas få ner 7kg och det är så skönt. Jag har mer energi och kan röra mig på ett  helt annat sätt än förr. Nästa mål är 80kg till påsk. Är det ens möjligt? Vet ej men det får vi prova.fantastiskt väder idag!

Ångest

Jag har inte uppdaterat på ett tag så jag för tillfället har väldigt mycket ångest. Jag får lätt ångestattacker och har fått det sedan jag var åtta år. Framför allt i samband med resor eller förändringar. Nu har det ju skett en stor förändring vilket skakar om min hjärna rejält. Det blir en ond cirkel där jag inte kan sova så jag trycker i mig socker för att piggna till vilket leder till mer ångest så går det runt sådär. 


Men jag har precis gjort yoga och det känns bra. Jag har börjat med   30 of yoga. Yoga with adriene. Jag har gjort flera av hennes pass tidigare och jag tycker hon är bra. Nu ska jag försöka sova och hoppas på en bättre dag rent mentalt i morgon. Hela helgen har spenderats med släkt och vänner, festival och musik så jag ska inte klaga. Jag har haft det fantastiskt men när det är mycket, även roliga saker, Så rinner bägaren över om det sipprat i vatten ett bra tag. 

För några år sedan hatade jag yoga och tyckte bara att det var långsamt trams. Nu har jag funnit det meditativa i den och glädjen i att lära känna min egen kropp. 

Helt slut

I morse när jag vaknade kändes det som fredag. Jag har hunnit med så mycket redan igår och det är så mycket som snurrar i mitt huvud inför flytten att jag är alldeles snurrig. Idag ligger jag på soffan för första gången på jag vet inte hur länge. Jag har fått och lagt mig samtidigt som Anton de senaste veckorna men idag kände jag att jag behövde vara själv en stund och bara vara. Nu är det mindre än en månad tills vi flyttar men jag kan inte riktigt få in i huvudet att det liksom är på riktigt. Jag längtar så mycket men kan liksom inte förstå att vi ska få flytta till ett hus och att vi ska få "komma hem" till vår lilla by där vi är uppväxta och där vi har våra familjer  jag blir tårögd av att skriva det. Jag ska inte klaga, Vi har tak över huvudet vilket är mer än många andra människor. Men vi har aldrig trivts i lägenheten och det känns så konstigt att när jag vill "hem" så åker jag till mina föräldrar. Visserligen har vår lägenhet blivit mer ett hem efter att Anton föddes för nu konmer det oftare folk på besök men just nu känner jag inte den minsta ledsamhet över att lämna vårt första gemensamma hem. Men det vilar även en oro i mig att vi ska känna samma sak med huset men jag önskar verkligen och hoppas att vi kommer känns att vi "kommit hem". Men ja det blir typ ingen uppdatering, min hjärna är kaos och jag är så snurrig av alla tankar och känslor k för detta. 

Kroppshets

Jag har läst massor av inlägg om kroppshets och kroppshat. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig mot det här inne. Jag älskar ju min kropp men samtidigt skriver jag om min viktnedgång. Jag vill inte skapa ångest för andra för det viktigaste är ju hur man mår inte vad vågen visar. Men jag mådde inte bra när jag vägde över 100 kg. Jag mår bra nu men jag har också mål, Jag vill känna mig stark igen, börja träna och jag vill springa toughest nästa år. Men det betyder inte att jag hatar tjocka människor, tycker att alla ska väga under 100 kg eller att alla människor ska träna. Alla får göra som de vill, Jag tror det viktigaste är att vi slutar jämföra oss med varandra och vilka vara som alla andra. Make sens eller bara rörigt?

En vecka sen sist

Det blir lite hattigt med skrivandet. Anton sover i egen säng och som jag säkert nämnt så sover han kanon. Jag sover inte alls. Jag har otroligt svårt för förändringar då kryper sig ångesten på direkt och just nu är det så mycket som händer inför flytten som påverkar mig otroligt mycket. 


Det händer även mycket roligt! Vi träffar mammorna och bebisarna, faster och moster och alla i familjen och simmar och går med vagn och leker. Vågen stod på 91kg igår det känns overkligt men så bra. Jag ska försöka komma iväg till jobb någon dag snart för jag saknar kollegor och barn.

Igår var vi på öppethus på en förskola som vi eventuellt vill ha Anton på. Vi måste kolla upp allting med föräldradagar. Som det ser ut nu kan jag vara hemma till januari med mina egna dagar men jag vill vara hemma till Maj och sen att Jerker tar över och är ledig över sommaren så Anton börjar förskola i Augusti 2018 men vi får se om vi får ihop det annars börjar han våren 2018. 

Klyddigt inlägg men har varit mer eller mindre vaken sedan midnatt och har inte sovit på flera veckor så är lite snurrig. Sedan januari 2016 har jag sovit två hela nätter..Så jag som hatar att sova längtar efter att få sova en hel natt 😄❤

Har en liten kanin med en lampa på magen. Det är min bästa vän om natten och tidiga mornar

några tankar

Jag klickade som vanligt in på ptfias blogg och fann ett inspirerande inlägg som väckte tankar hos mig.
 
Inlägget handlade lite kort om det här med "allt eller inget" fenomenet alltså de som säger att de ska inte äta något godis alls och om de sen "råkar" äta en kaka så kan de lika bra trycka i sig hela paketet för då är det redan förstört.
 
Jag erkänner att jag varit en av dem som tänkt sådär, det var när jag ville gå ner några kilo och försökte göra det genom att förbjuda mig själv att äta olika saker som tex godis. Vilket bara resulterade i att jag gick runt och tänkte på vad jag inte fick äta och blev sugen vilket i sin tur ledde till hetsätning.
 
Jag tror tyvärr att vi är många som tänker såhär och lever efter regler i vad som får och inte får ätas vilket är synd för " ingenting är så onyttigt att det aldrig kan ätas och ingenting är så nyttigt att det alltid kan ätas" en variation är det absolut bästa. Vist jag förstår att man vill sätta gränser om man har problem med maten eller om man är extremt ohälsosam men jag tror det är fel väg att förbjuda sig själv från att äta saker och det är absolut, enligt min mening, fel att straffa sig själv efter att man ätit.
 
Vissa straffar sig genom att äta mer och trycka i sig mat vilket leder till gråt och ångest, medans andra straffar sig själva med att gå ut och springa 5 km efter att man ätit en bit choklad. Var någonstans är detta hälsosamt, ingen stans om ni frågar mig!
 
Träning är inte en bestraffning det är en belöning att få och kunna röra på sig, att kunna gå på sina ben och hoppa över bäckar och stenar. Ser man träning som en sorts bestraffning har man nog inte tränat rätt, och med rätt menar jag att någon som hatar gymmet står och styrketränar för att "det är bra" istället för att gå och dansa som personen tycker är så jäkla kul. När det gäller träning är det bara fantasin som sätter gränser och man kan nog minsan hitta en träningsform som man tycker är kul oavsätt vad det handlar om ( gytjebrottning, trädklättring, balansgång, yoga, boxning, dans, löpning, skogsvandring osv osv..).

16/1-13

DEt är helt fantastiskt, på 3 timmar har jag hunnit stiga upp-läsa en uppsatts-ätit lite frukost-läst böcker-varit och handlat mat till pappa-kört hem om och hämtat dressing- kör till pappas jobb och lämnat maten-ätit lite lunch plus borstat tänderna och bytt om när jag körde till affären och när jag kom hem- kollat facebook och instagram minst två gånger och läst bloggar samt tagit fulbider på mig själv när såg att jag kunde spegla mig i datorn. om jag klarar av att göra allt detta på tre timmar HUR I HELA FRIDENS NAMN KAN DET DÅ VARA SÅ ATT JAG INTE KUNNAT SKIVA PÅ MITT ARBETE PÅ TRE DAGAR !?!?!?!

sarapatriicia

Jag heter Sara och är en 24 årig tjej från en liten by i Skåne. Jag är utbildad lärare i fritidshem med behörighet att undervisa i idrott och hälsa åk F-6. Jag har världens bästa jobb men är för tillfället mammaledig för att vara hemma med vår älskade son som föddes i oktober 2016. Jag är gift med min ungdomskärlek och vi har precis flyttat in i vårt efterlängtade hus. Jag älskar att laga mat och röra på mig. I denna blogg får du läsa om min vardag, mina tankar, livet som mamma, fru och lärare samt om goda recept och fysisk aktivitet.

RSS 2.0