de där dagarna
Två timmar. Två timmar av lyssnande. Lyssnande på låten som betyder så mycket. Den mamma och Petra sjunger för morfar. Den som spelades på hans begravning. Samma låt på repit i två timmar. Medan tårarna forsade ner för kinderna och alla känslor som skakade om kroppen. Sorjen, saknade, glädjen, kärleken, tacksamheten, ilskan. Allt på en och samma gång. Jag har försökt hålla imot, jag har försökt att fly när jag kännt att det är nära för det är för mycket för mig att hantera. Jag vet inte hur jag ska göra så jag har sprungit, men idag orkade jag inte springa mer, jag blev träffad, hårt, jag blev slagen av en känslostorm och rusar genom hela kroppen, skakar om varenda centimeter av min kropp, kryper ut som tårar genom ögonen och som gör mig yr och suger musten ur mig.
Kommentarer
Trackback
